Det här brevet låg i min brevlåda i morse, med en önskan att jag skulle sprida det. Du vet ju hur nymodigheterna fungerar, stod det längst upp på brevet. Sagt och gjort här kommer brevet:

Skogsluffaren lutade sig tillbaka och tänkte på all uppvaktning han hade fått under lördagens 80-årsfirande. Allt hurrande och alla tal. Nostalgiska berättelser om den tid som varit, gamla orienterare som berättade hur de hittat honom och sen blivit trogna orienterare resten av livet. Härligt att höra.

Funderade lite hur det kommer att låta om 20 år vid 100-årsfirandet eller vid nåt av de kommande stora högtiderna. Då kommer säkert någon av dagens ungdomar berätta hur de för första gången hittat Brotorpsstugan. För dem kanske Brotorpsstugan var deras ”Helgdagsgård”, dit man på vintern gick för att åka pulka och äta våfflor. Där man första gången fick prova på orientering. Kanske leka skojiga orienteringslekar med Eirka. Eller lära sig hitta alla kontroller med Douglas, Magnusarna, Kalle, Johan, Fredrik och allt vad de bra ledarna hette. Fick åka med på läger och tävlingar och träffa en massa bra kamrater. Ja de kommer aldrig att glömma hur Janne drog med dem till fjälls där de fick lära sig åka skidor och den svåra konsten skidorientering.

Sen kommer de aldrig att glömma Brittis som alltid såg till att det fanns bullar, smörgåsar, saft och choklad när det som mest behövdes efter all utmaningar i skogen.

Skogsluffaren skrockade lite för sig själv och tänkte: De 80 åren har varit fantastiska på många sått, men jag tror att de kommande blir minst lika roliga med alla entusiastiska ledare, barn, ungdomar och medlemmar som ställer upp på alla sätt. Och kan ni tänka er vi är över 400 medlemmar nu, ett tag trodde jag det knappt fanns några. Tack alla som ställer upp och ser till att Brotorp fylls med aktiviteter och glada människor.

Vi ses vid Brotorp!

Den gamla Skogsluffaren